Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
hon sig uttorkad, slocknad. Hur snöpligt att inte få
föra sin brinnande låga mot en annans och smälta
samman med den, utan vara hänvisad att släcka den
med egna händer,
Och så Lilian som på detta sätt gled ifrån henne
mot Peter, nu när Alexandra behövde henne som
bäst. Alexandra Vind-Frijs bet sig i läppen med de
krokiga utstående framtänderna. Denna natt tycktes
världen ha brunnit, och hon förvånade sig hätskt
över trädgården som ändå kunde se så oberörd och
skönt brudlik ut. En brud, ja så hade också Angela
tett sig, när hon kommit tillbaka med Thomas. De
hade smugit sig in i hallen, obemärkta av alla utom
av Alexandra, medan ännu stämningen var upp-
hetsad efter händelsen med hunden. Alexandra hade
lagt märke till hur Angelas ansikte varit blekt och
hur hennes svarta ögon strålat. Hennes ljusa hår
var fuktigt av dagg.
Kärlekens svett efter kärlekens vedermöda, hade
Alexändra tänkt och då känt som om hon velat
strypa henne.
Men när Angela fått syn på den döda hunden,
hade hon fallit på knä vid hans sida och klappat
honom. Och plötsligt hade tårarna strömmat ur
hennes ögon, Då hade Thomas Meller böjt sig över
henne och milt dragit undan henne. Han såg ut som
om han ägde henne och nu hade rätt att beskydda
henne. Och åter hade Alexandra Vind-Frijs velat
skrika ut sina kval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
