Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
POE
— Jag blir aldrig riktigt glad mer, Angela.
Stanny böjde sig en smula fram, där hon satt i
en av de röda stolarna i biblioteket på Ösa. Angela
såg på henne. Hon hade ingenting att svara. Stannys
sorg över hundens död var så hjälplös, så utan mått.
Den grep Angela på ett särskilt tungt beklämmande
sätt. Det hade gått hela fem dagar, sedan de firat
midsommarafton. Festligheterna hos familjen Land-
borg hade fått en så ohygglig upplösning, att
Angela icke förrän nu kunnat förmå sig till att
besöka Stanny, ej heller hade denna kommit och
hälsat på Angela, såsom hon hade lovat. Än mera
förstämd hade Angela blivit, då hon nu åter träffade
sin väninna och fann henne blek och med ögon, vilka
oupphörligt tårades, som om hon gråtit hela nät-
terna.
— Har Bernard rest? frågade Angela plötsligt.
Hon tyckte att han borde varit här för att trösta
sin syster,
— Ja, han reste i går morgse.
En rodnad steg långsamt upp på Stannys kinder.
Hon såg på Angela med förvirrade blickar.
— Ja, han har rest! upprepade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
