Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Och åter fick Angela denna besynnerliga förnim-
melse av att något hade hänt mellan Bernard och
Stanny som Stanny icke kunde tala om. Och Angela
satt där tyst. Inte heller hon kunde förtro sig åt
Stanny. De hade båda hoppats så mycket av denna
tid, då deras vänskap på nytt skulle blomma upp.
Och nu pinades de bara av att de hade hemligheter
för varandra. De började tala. Men deras ord gingo
i en vid ring kring det de mest tänkte på. Stannys
sorg över hunden var så helt förbunden med vad
som skett mellan henne och Bernard, att då hon
talade om Gray, var hon så nära sin hemlighet att
den brände henne. Inte underligt att hon förde
Angelas tankar på Bernard. Inte heller Angela
kunde nämna hunden, utan att hennes hjärta strax
ilade mot Thomas. Och minnet av deras samvaro i
båthuset gjorde att också hennes kinder började glöda.
— Mamma har försökt att vara mycket vänlig
mot mig de här dagarna, sade Stanny bittert. Hon
vet att det inte tjänar något till att hon ber om för-
låtelse för vad hon gjorde. Men hon uppvaktar mig
ändå med presenter, som jag låter bära ut på av-
skrädeshögarna. Fast... fast... hon vet, hur jag
hatar henne,
— Du är nog bunden till henne i alla fall, sade
Angela motvilligt. Du hatade henne också på hus-
hållsskolan, och ändå var det som om du inte kunde
motstå henne.
— Vem är hon då? mumlade Stanny. Bernards
mor — och min. Ja visst. Men hon har aldrig varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
