Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
ligt fick han för sig, att Stanny var lik hunden, som
hennes mor så grymt skjutit ihjäl. Hunden hade
också haft den där blicken i ögonen som Stanny nu.
Det var som om de, fångna av samma öde, vemodigt
och stilla förstått att de ej kunde kämpa emot det.
Han sade lågt:
— Ni är så sorgsen.
— Jä, sade Stänny. Jag sörjer.
Så reste hon sig hastigt och gick ett par steg över
mattan. När hon vände sig om, såg hon Thomas
Meller och Angela sakta böja sig fram mot var-
andra. Hon ville gå och lämna dem ensamma, men
då steg fru Landborg in. I famnen hade hon ett
fång med blommor. Hon nickade åt Angela och
ställde sig vid det stora bordet för art ordna sina
blommor i silvervasen.
Hon log och pratade:
— Här inne sitta ni och svärma. Det är bättre ute
bland blommorna. När Angela går, så plocka några
och ta med hem, Den där rysliga Alexandra Vind-
Frijs kanske tycker om mina blommor.
Hon gav till ett klingande skratt:
— Det är oartigt att tala illa om sina gäster. O ja!
Men nu var det ju bara på en jag anmärkte litet.
Hon tappade några blommor på mattan. Stanny,
som stod närmast henne, fick en blick att hon
skulle böja sig efter dem, Men Stanny rörde sig
inte och visade tydligt att ingenting var henne mera
fjärran. Då började fru Landborg själv att samla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
