Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
bakom Stannys stol för att riktigt kunna betrakta
henne. Angela kände hans blick. Hon darrade litet.
Nu — nu måste hon se upp! Hennes blick vilade i
Thomas” blick, Då logo de båda. Han gjorde ett litet
tecken med handen.
De voro inte ensamma, De måste tänka på Stanny,
på de andra — om någon skulle komma in. Hon
visste att det var det han menade. Men hon tyckte
det löpte som en ring av eld omkring dem. Flyttade
hon på händerna, snuddade hon bara med dem vid
luften, genast nådde hon ringen, som sände en sådan
stark hetta ifrån sig. Så skulle hon leva innanför
denna ring som Thomas Mellers och hennes kärlek
bildat. Hon kunde inte komma utanför den utan
att bryta sönder något.
Stanny sade:
— I eftermiddag är det så vackert väder. Vi
kunde kanske promenera i parken.
— Ja, det är så vackert, sade Angela.
Thomas log. Det var nära att han sagt precis
samma ord samtidigt med Angela. Skulle de bli som
två klockor, vilkas ljud ekade efter varandra?
Han flyttade sig från sin plats och slog sig ned
på stolen mellan de två väninnorna. Han fann
situationen egendomlig. Och för första gången
granskade han uppmärksamt Stanny, Han undrade,
vad det kunde varit hos denna unga flicka, som fått
Angela att fatta en sådan vänskap för henne. Han
mindes att han en gång, då Angela berättat om
Stanny, med verklig oro frågat sig det. Och plöts-
17. — v Krusenstjerna, Älskande par.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
