Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
stora skära havssnäckor. Thomas lyfte upp en äv
dem och höll den tätt intill Angelas öra,
— Lyssna, sade han.
Hon stod och hörde på suset, medan hon såg upp
till honom:
Hon tyckte att hela hennes varelse fylldes av
detta brus. Det var havet. Thomas hade lagt hela
havet till hennes öra, han som hade makt till allting.
Och när hon nu slöt ögonen, tyckte hon att golvet
långsamt gav vika under deras fötter och de sjönko
tillsammans djupt, djupt, i ett varmt mörker av
vågor och underliga slingerväxter, som tryckte dem
mot värandra, så att de voro nära att mista andan.
Thomas hade satt snäckan tillbaka på byrån och
höll Angela i sina armar.
Hon hörde honom säga att Cecil skulle vara på Ösa
Hela dagen och att han skickat bort den lilla tjänst-
flickan i ett ärende, som nog skulle kräva lång tid.
Det är för att han vill ha mig ensam, tänkte
Angela då och darrade litet.
Hon hade inte sett Thomas på flera dagar, inte
sedan den dagen i biblioteket på Ösa.
Men i går hade han kommit på besök till Nybo,
och fastän de hade haft svårt att få tillfälle att tala
ensamma med varandra för Alexandra och Lilian,
vilka i likhet med flertalet av deras ståndssystrar i
Sverige allt från dessa dagar efter de träffsäkra
skotten i Sarajevo voro så upptända av helig harm
och så fyllda av ett okuvligt begär att snattra världs-
politik, att man icke visste sig någon levande råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
