Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
med dem, hade det ändå lyckats honom att viska till
henne att han nu flyttat över till fiskarstugan och
att hon skulle bege sig dit.
— Jag narrades, sade Angela och log glatt. Tag
sade något, jag minns inte vad, om att jag skulle ta
en lång promenad, tror jag.
— Du måste bli skicklig i att narras, sade Thomas
allvarsamt.
— Ja, jag måste bli skicklig i allting, svarade Angela.
— Det är för din egen skull, fortsatte han och
rynkade ögonbrynen. Det vore väl ändå inte så bra,
om någon finge veta om det.
Hon gick hastigt fram till sängen och satte sig
på den. Han stod tveksamt kvar mittpå golvet och
såg på henne.
— Nå! sade hon litet otåligt.
— Det var ju så förskräckligt sist, mumlade han.
— Å, det var så hårt där borta. Det gjorde ont i
ryggen på mig.
Han kom fram till henne och lade sina händer på
hennes mjuka axlar. Hon hade en liten barnslig
sommarklänning på sig av någon prickig tyll. Hen-
nes armar voro bara, och hon hade blivit brun på
dem.
Hans händer gledo ned utmed hennes armar.
— Är du alldeles säker på att du riktigt älskar
mig, Angela? frågade han, och han log igen.
— Alldeles säker!
Hon skakade på huvudet, så att det blonda håret
föll ned i hennes panna. Han strök upp det igen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
