Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2608
den lilla ljusblå lågan brann. En solstråle letade sig
fram till spisen, och i det vassa ljuset tycktes lågan
försvinna och blev bara en skugga som oroligt
irrade kring veken, Men med ens flammade det till,
och primusköket började brusa och dåna. Thomas
pumpade, medan Angela stod bakom honom och såg
rädd ut. Tänk om alltsammans skulle fatta eld!
Men nu kom den ljusblå lågan fram på nytt och
brann lugnt och stadigt. Thomas satte på pannan.
— Nu skall jag duka brickan, sade Angela upp-
livad.
Hon lyfte sig på tåspetsarna för att få tag i te-
kopparna som stodo högt på en hylla. På samma
sätt hade hon nyss förut lyft sig på tå för att kunna
lägga armen kring Thomas” axlar, Thomas följde
henne med blicken, Ja, hon älskade, Hennes minsta
rörelse var som en smekning. Hon sysslade med
dessa enkla ting, rörde vid dem, lyfte ned dem, ska-
kade socker i sockerskålen, allt, som förberedde hon
en högtidlig akt. När hon lade tebladen i tekannan
och hällde några droppar kokande vatten på dem för
att de skulle stå och dra, spetsade hon samtidigt
läpparna som till en kyss. Hon ville dricka. Hon ville
äta, Hon ville allt. Hon ville sträcka ut sig bredvid
Thomas på sängen och smälta samman med honom.
Hon var ett sådant barn att blotta vidrörandet av
dessa ting, som Thomas dagligen använde, var en
stor fröjd för henne.
Nu bar hon in brickan och satte den på bordet.
— Var så god! sade hon och log.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
