Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Angela sträckte ut armarna mot havet. Hon
önskade i detta ögonblick att havets vågor skulle
storma in mot henne. De skulle lyfta henne upp på
sina starka ryggar och föra henne mot de främ-
mande land, där Thomas levat så många år. Hon
ville se dem, emedan han hade sett dem. Hon ville
älska dem, emedan han hade älskat dem. Och för
första gången fick hennes hjärta en ångestfull aning,
som kändes som en ögonblicklig smärta, om att
Thomas skulle överge henne och återvända dit, var-
ifrån han kommit. Men hon glömde bort det, då
han nu lade sina armar omkring henne och åter
förde henne in i rummet.
Angela sjönk ned på den av de båda turistsäng-
arna, som hon förstod att Thomas använde. Men
Thomas dröjde på nytt.
— Vill du inte laga te åt dig? sade han plötsligt.
Skulle du inte tycka om det?
— Jo, svarade Angela litet undrande.
När de gingo in i köket, smög hon sig intill
honom.
— Är det alldeles säkert att du ville att jag
skulle komma hit, Thomas? frågade hon med en
gryende ängslan i rösten.
— Säkert! Visst!
Thomas plockade ned en panna från hyllan och
beredde sig att tända primusköket.
— Ä, låt mig få göra det! bad Angela.
Hon rev eld på en tändsticka efter att försiktigt
ha hällt på spriten. De stodo stilla och sågo på hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
