Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
— Ars amatoria suecana! avbröt han sig plötsligt
och log självironiskt. Kompendium i konsten att
älska i Sverige! I bildningsrörelsernas land, där det
måste hållas kurser i allting.
Men åter lyckades han fånga sin kärleksfilosofis
tråd för att lyfta henne in i det medvetna och tro-
ende tillstånd, vari han ville ha henne — och vari hon
redan befann sig ännu mycket mera än han visste:
— Din själ är som en liten klar droppe som länge
darrat i daggkåpans blad. Jag kan inte nå den lilla
droppen, som lyser och blixtrar i dina ögon utan
att ta dig i min famn och föra dig till mina läppar,
alldeles som jag måste lyfta daggkåpan mot mitt
ansikte och tömma droppen i dess kalk för att få
känna sommarens ljuvhet och morgondaggens frisk-
het. Somliga skulle nog säga att man får samma
skönhetsintryck, om man står stilla och ser utan att
röra eller att bryta något. Men så är det nu inte
för mig. Jag tillhör inte åskådarnas klass. Det gör
inte du heller, Angela. Kärleken är inte för betrak-
tarna. Hos allt jordiskt liv driver kärleken till hand-
ling och åtbörd, till kyssar som vilja nå in i alla
röda gap, till famntag som eldigt vilja fylla alla
håligheter. Hela jorden böljar av livliga älskande:
de vackra djuren älska varandra, de ha nästan
samma rörelser som vi, då de tränga sig in i var-
andra. Och jag är säker på att också blommorna
och träden älska, De äro inte rädda, och du skall
heller inte vara rädd, Angela. Kärleken är inte till
för de rädda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
