Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXI:
Hans hår var oredigt, men hon vågade inte röra
det för att lägga det till rätta. Man fick inte störa
honom. Hon tyckte att han var vacker, när han sov.
Och plötsligt var det som om det funnes två Thomas.
En Thomas som konverserade med människor och
vilkens stämma hade en ironisk, skarp klang. Hon
visste-att man var smått rädd för denne Thomas och
hon mindes att hon själv varit det. En Thomas som
gått på upptäcktsfärder i främmande land, som hade
något förhårdnat i blicken och som en gång velat
”framåt”, som andra, men knappast ville det längre.
En Thomas, för vilken drömmen blivit till en rutt-
nande materia — som funnit hur litet värt allting
var och därför gärna till hämnd ville slita sönder
och förstöra allt.
Och så denne sovande Thomas som ännu kunde
drömma, hennes Thomas!
Han var så olik den andre, som om en yttre hård
hud skalats av hans ansikte och lämnat det naket,
vekt och värnlöst. Och det vär inte bara nu när han
sov, som hon såg honom sådan. Nyss när hon tagit av
sig de besvärliga kläderna, hade hon halvt vänt sig
om och fått syn på hans ansikte, och då mindes hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
