Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
också, hur han betraktade fru Landborg vid ett till-
fälle på midsommaraftonen. Han hade haft en min
av hånfull sammanbiten ondska som förskräckte
henne. Var fanns den minen nu? Och det var för
henne, som om han ’skänkt henne något dyrbart och
oändligt skönt... bilden av ett främmande vackert
landskap, av hans själs mildaste landskap, som åter-
speglades i hans ansikte under sällsynta stunder.
Hade någon annan än hon varseblivit detta land-
skap? Hade någon annan än Hon fått glädja sig åt
skuggorna och dagrarna över det, dessa glidande
skuggor, dessa framblixtrande ljus, som samman-
flöto i en harmoni som tycktes gudomlig?
Med en liten suck lade hon sig till rätta bredvid
honom och makade sitt huvud så nära som möjligt
intill hans på kudden. Hans andetag, den rö som
utströmmade från hans väsen då han sov, rann över
till henne. Flon somnade med ens själv in i en tung
slummer, uttröttad av sina känslor och mjuk i alla
lemmar.
Och medan hon sov vid hans sida svävade lätta
väsen, skapade ay drömmar och med samma gli-
dande rytm som havets vågor, förbi hennes slutna
ögonlock. Det hon nyss upplevat sjönk djupt ned på
botten av hennes hjärta. I sömnen mindes hon det,
men som något som hänt för så länge sedan, att det
redan blivit ett med henne själv.
Där växte ett träd i hennes drömmars trädgård.
Dess blommor gungade framför henne. De bildade
tunga gyllene pungar. Vad sågo de ut som? De lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
