Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
Och när hon kysste hennes mun, kände hon jord
klibba på sin egen. Stannys läppar hade en smula
jord omkring sig, emedan hon nyss rullat omkring
på marken, men från denna stund var Stanny i
Angelas tankar på ett mystiskt sätt förenad med
jorden — med den jord som lät förkrympta träd
växa upp ur sig, träd som inte kunde andas med
fulla lungor och nå till skönhet, förrän de vuxit sig
närmare himlen.
Stanny reste sig. Hon skakade av sig mossan som
fastnat på hennes klänning.
— Vet du vad vi skola göra? sade Angela. Vi
gå ned till havet.
Hon hade sagt det i god mening, men Stanny
ryckte till, och hennes ögon mörknade på nytt.
— Jag menar bara att vi kunde bada, sade då
Angela.
De sågo på varandra. Så brast Stanny i skratt,
ett hårt skratt som var olikt henne,
— Nyss tänkte jag dränka mig, sade hon. Nu
skall jag bara gå ned och bada! Förslaget är ut-
märkt.
Hon började vandra ned mot stranden, hastigt
som om mardrömmen åter sänkt sig 1 henne.
Angela var med ett par steg hos henne. Hon tog
Stannys arm, och när de gingo förbi Ösa, saktade
de stegen. Om någon skulle få se dem, finge inte
något ovanligt märkas.
Inne i badhuset räckte Stanny den röda baddräk-
ten, fru Isa Landborgs baddräkt, åt Angela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
