Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
Angela satt och betraktade trädet. Hennes tankar
irrade litet. Hon tänkte på fru Landborg och såg
revolvern i hennes hand. Hon tyckte inte det var
underligt att Stanny ville dö. Hon hade en mor, som
vid varje tillfälle det föll henne in talat om att hon
ville skjuta sig. Men fru Isa Landborg tycktes bara
leka med döden. Revolvern, den svarta lilla tingesten
med det tomma runda ögat, svängde hon i stället i
den tonlösa, öde luften framför sin dotter.
Till slut sköt hon Stannys hund — Stannys älska-
de hund.
Nej, det var inte underligt att Stanny ville dö.
Angela smekte henne sakta över pannan. Hennes
eget huvud var så tungt. Vad skulle det väl kunna
bli av Stanny och Bernard? Men Angela vågade
inte riktigt snudda vid den tanken.
Hon tänkte på det slappa draget kring Bernards
mun. Det hade hon lagt märke till redan första
gången hon såg honom, Hon kände att hon avskydde
honom nu. Vad hade han gjort sin syster? Hans
lilla syster!
Stanny öppnade ögonen.
— Kyss mig, Angela, viskade hon hjälplöst.
Då böjde sig Angela ned för att kyssa henne.
Hon mötte Stannys ögon, där pupillerna blivit stora
och mörka. Ett par ögon fyllda av ångest. Och
Angela tyckte att hon själv svindlade som Stanny
nyss, därför att dessa härliga ögon icke tycktes ha
någon botten, utan ledde rätt ned i jordens innan-
dömen.
19. — vu. Krusenstjerna, Älskande par.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
