Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
på den, döljande sig bakom träd och buskar, rädd
att Angela skulle vända sig om och upptäcka henne.
Men Angela hade inte vänt sig om. Hon hade gått
fort. Ibland sprang hon, som om hon ej nog hastigt
kunde komma till målet. Och när Petra sett henne
gå in i Thomas Mellers stuga, där hon själv inte
ännu varit, hade hon lagt sig ned i skogen och
gråtit bittert. Hon kunde inte varna Angela. Inte
råda henne. Alltför väl visste hon att hon då vid
de första orden skulle ge uttryck åt sin egen längtan.
Och Angela skulle förstå! Så måste Petra med
sysslolösa händer och värkande hjärta åse, hur
Angela så småningom förvandlades inför henne.
Är han mycket god mot henne? tänkte hon. Och
hon mindes hans kyssar och kysste själv ibland
Angela, när denna med röda heta läppar kom hem
från Thomas, som ville hon från denna unga flickas
mun stjäla smaken av sin forne trolovades smek-
ningar.
Frideborg kom nu in med kaffet. Petra fann att
Frideborg verkligen såg trött ut. För en gångs skull
hade Alexandra haft rätt. Det var något i hennes
utseende som inte var sig likt.
— Tack, sade Petra vänligt, då Frideborg slog
kaffe i hennes kopp.
Då fick hon ett leende till svar. Ansiktet med den
mattbleka hyn ljusnade, och det glittrade till i de
bruna ögonen.
Alexandra sade åter, när hon gått:
— Nej, det är något fel med den där flickan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
