Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
på den med en liten förväntansfull min. Petra och
Angela som förstodo att något var på färde, fastän
de ej förmådde göra sig något verkligt begrepp om
vad det kunde vara, betraktade henne oavvänt och
blevo helt förbryllade av att se hennes ansikte plöts-
ligt förvridas, Ett gurglande ljud steg upp ur hennes
strupe. Hon vred halsen hastigt än åt det ena hållet,
än åt det andra, med små ryckningar som kommo
henne att likna en gement ruggig gammal gam.
— Det är inte jag, förklarade hon kort.
Men hon visste ju att det måste vara hon själv.
Hon tittade upp på Stellan, som nickade leende åt
henne. Då förde hon bilden på nytt mot sina ögon,
som om hon hoppats att hon nyss sett fel. Nej. De
obevekliga penndragen hade icke förändrats. Hon
blickade då från ansikte till ansikte. Peters kinder
voro ännu röda, men hans blick hade blivit hård.
Och Paula... Paula mindes just då, hur Alexandra
stängt in henne i fårfållan, när hon var så liten att
hon inte kunde försvara sig, och när Alexandra
mötte hennes blick, blev hon rädd. Paula hade dragit
upp överläppen. Hon morrade som om hon ville
bitas!
Då reste sig Alexandra. Hon yttrade inte ett ord.
Hon svepte förbi Stellan och gick in i huset. De
tyekte att det skramlade omkring henne, när hon
rörde sig. Och strax därpå hörde de henne i trappan.
Lilian tog Stellans teckning som låg kvar framför
Alexandras plats.
— ’O, sade hon bara.
20. — v. Krusenstjerna, Älskande par.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
