Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
Han hade ett allvarsamt samtal med Stellan efter-
åt, och Stellan vred sig som om han plötsligt fallit
ned i en ormgrop. Peter hade det intrycket att Stel-
lan ändå inte förstod hela allvaret, Det sörjde Peter
över. Och när sedan Lilian kom smygande och sade
att nu hade man gjort storstädning i sängkammaren
gav Peter henne en förvånad och sårad blick och
nekade först att ligga där.
— Bravo, sade Stellan när han fick höra det. Den
som ändå hade så mycket av karl hos sig som pappa!
Han väntar till dess varje spår av Alexandra är
utsopat,
Peter hade visserligen inte reda på hur långt Alex-
andras och Lilians vänskapsförhållande sträckt sig,
men han hade känt avsmak, när han sett dem kys-
sas. Det hade varit omöjligt för honom att förstå,
hur Alexandra förmått utöva denna dragningskraft
på hans hustru, Och vad han inte kunnat förlåta
Alexandra var att hon fått honom att känna sig
löjlig och undanskuffad. Nu njöt han av att slippa
se Alexandra och av att icke behöva höra mumlet
från sängkammaren som fyllt nätterna med ett
grumligt sus som från läderlappsvingar.
En dag när Peter gick förbi jordgubbslandet fick
han se Paula, som satt där på huk och ivrigt ploc-
kade bär. Hennes huvud var bart och hennes koppar-
röda hår fick guldglans av solen.
Hon reste sig upp och kom fram till honom, för-
siktigt balanserande mellan plantorna. Leende räckte
hon honom en hel näve röda jordgubbar. Medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
