Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
— Den där Stanny tycks ständigt draga henne
med sig, anmärkte Peter.
— Ja, sade Petra.
Men det var något i detta ”ja”, som gjorde Peter
uppmärksam. Han försökte fånga Petras blick, men
åter hade hon vänt bort huvudet, och han såg bara
den gula trädgårdshattens brätte.
Vad dolde Petra för honom? Var det något med
Angela? Peter var icke mycket skarpsynt. Men
ibland hade han ändå undrat över att de så litet sågo
till Angela. Han kände sig rentav en smula förargad
på henne för att hon övergav Paula.
— Jag tycker Angela kunde vara litet mera med
oss, sade han på försök.
— Ja, svarade Petra igen.
Då stannade Peter, släppte Paulas arm och tog
Petra skämtsamt om båda axlarna och ruskade henne
litet.
— Ja”, ”Ja”, bhärmade han henne. Vad är det
för sätt du har att tala med en älskad broder på?
Förstår du inte att jag har ett anfall av pratsamhet
och vill bli vänligt bemött?
— Låt mig vara, Peter, sade Petra lågt.
Paula gick tillbaka till sina jordgubbar. När Peter
släppt sin syster, tog denna långsamt av sig den stora
hatten, som om hon inte kunnat lida trycket av den.
Nu var hennes huvud bart. Peter lutade sig tätt
intill henne, och på nytt värkte det till i hans hjärta.
Detta nakna ansikte hade något hos sig, som väckte
hans medlidande. Var Petra sjuk? Led hon?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
