Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
Han vände sig om. Han hade hört den välkända
knäppningen, då deras grind öppnades. Det var
Petra som återvände från en promenad.
— Petra, ropade han och vinkade åt henne.
Då kom hon långsamt nedför gången emot dem.
— Var det något du ville? frågade hon.
— Nej, ingenting viktigt, sade Peter skrattande.
Fast vi gå här och dryfta stora och djupa problem,
Paula och jag. Hon påstår att det är tråkigt att vara
ung. Vad säger du om den saken, Petra?
Peter hade talat till sin syster som till en helt
ung flicka. Hon var ju så mycket yngre än han.
Han ville alltjämt föreställa sig henne som ”lilla
syster”. Men när hon nu lyfte sitt ansikte mot
honom och solen föll in under den stora trädgårds-
hatt hon bar, blev han förskräckt, liksom hän blivit
det vid middagsbordet på Ösa, då dagern plötsligt
fallit på henne. Liksom den gången såg han också
nu att hennes ansikte nästan var fårat. Kanske hade
hon nyss gråtit. Läpparna voro sammanpressade.
Hon svarade inte på hans fråga.
Då tog han hennes arm, och mellan sin syster och
sin dotter fortsatte han att promenera framför jord-
gubbslandet.
— Var är Angela? frågade han plötsligt.
— Har inte pappa nog med damer än? skrattade
Paula.
Petra sade lugnt:
— Angela är nog på Ösa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
