Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
När han stod i dörren, liten och spenslig, nickade
han nästan beskyddande åt de två vid bordet.
— Jag skall tala om allt om kon, när jag kommer
tillbaka, sade han tröstande, och så rusade han ut i
solskenet.
Angela skrattade högt. Hennes ögon glänste.
Thomas lade sin arm omkring henne och drog henne
häftigt intill sig.
— Snart är det höst, sade han bekymrat och ville
se in i hennes ögon.
För första gången undvek hon hans blick. Hennes
ansikte hade hastigt mörknat. När han sade de där
orden, kom hon åter ihåg något som hon de här
dagarna grubblat över, men ej ville tala om för
honom. Vad skulle det tjäna till att berätta sådant
för honom? Han var ju man och borde väl inte
sysselsättas med sådant. Men nu några dagar hade
hon varje morgon vaknat och sagt till sig själv:
— I dag kommer det.
Men det kom inte. Det var ändå den tiden. Hon
brukade ha värk under sådana perioder, och först
hade hon bara varit förtjust över att slippa den.
Men sedan hade hon gripits av en aning: tänk om
hon skulle ha ett litet barn.
Hon var också förfärligt ängslig för att även
Petra skulle ha lagt märke till att det där uteblivit.
Men Petra hade under den sista tiden förefallit som
om hon inte längre så mycket intresserade sig för
Angela. De undveko varandra till och med inne i
det gemensamma rummet. En morgon under de sista
21. — v. Krusenstjerna, Älskande par.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
