Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
icke på det. Det var som om en storm skakat rum-
met. Sängen darrade och knakade under dem. Detta
ljud, som de så väl kände igen, fördubblade deras
ansträngningar.
Framför Angelas ögon dansade hela rummet. Hon
tyckte att stolarna flögo i varandras armar, tryc-
kande benen mot varandra, och att de röda blom-
morna i vasen på bordet pressade in blod i var-
andras kalkar. Och för första gången kände hon
den fullkomliga vällusten. Den svallade genom hen-
nes kropp. Hon flämtade av den. Hon var ett med
Thomas Meller. Hans minsta rörelse gav gensvar
hos henne. Och när han ville draga sig undan, ännu
i extasen medyeten om att han måste vara varsam,
ville hon icke släppa honom. Pressande honom intill
sitt sköte, njöt hon, medan tårarna sköljde över hen-
nes ansikte, de sista böljeslagen, till dess hon änt-
ligen slog ut med armarna och låg orörlig som om
hon dött.
Och något outsägligt stilla och tyst steg då upp
omkring dem. Det var som om denna sällsamma
tystnad kommit ifrån livets allra innersta, ett djup
som plötsligt öppnat sig för dem och i vars svala
mörker de skulle kunna finna förklaringen på de
största gåtor. I denna tystnad smälte deras själar
samman som deras kroppar nyss. De talade icke.
De rörde sig icke. Med armarna omkring varandra
tyckte de sig vagga in i evigheten.
Angela var den första som bröt stillheten. Med
en liten darrande moderlig rörelse strök hon med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
