Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
fru Isa Landborg i en av sina ljusa ljuva sommar-
klänningar och mot hennes knä, med det blonda
håret rufsigt och ned fallet över de glittrande ögonen,
stödde sig Tage Ehrencreutz:
— Jag visste inte att Tage Ehrencreutz var här,
sade Thomas lågt.
— Han har väl nyligen kommit tillbaka till Ösa.
Petras röst hade med ens blivit hård. De fort-
satte tysta förbi skogsgläntan utan att bli sedda av
det besynnerliga älskande paret.
Vid avtagsvägen ned till herrgården stannade
Petra.
— TJag skall gå hem nu, sade hon. Adjö, Thomas
Meller.
Och Thomas tyckte att det var som om hon med
detta adjö bett honom resa,
Han tog hennes hand i sin, och nu lät hon honom
göra det. Men han hade ingenting att säga henne.
Då gjorde hon sig hastigt fri och gick med snabba
steg ifrån honom.
Hon tyckte att det var underligt att åsynen av
Tage Ehrencreutz, där han legat med huvudet i fru
Landborgs knä, ändå icke hade upprört henne mera.
Så hade han en gång i den mörka salongen på Eka
vilat också mot hennes sköte, och hon hade smekt
honom med darrande händer. Och åter kom känslan
av ensamhet över Petra, Hon hade älskat, och hon
hade blivit försmådd. En vid ring av tomhet hade
slagits omkring henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
