Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
visste att hon ej skulle slippa ut. Hon väntade på
att hon skulle få mod att dö. Ibland när fru Land-
borg inte var imne, smög hon sig till hennes säng-
kammare. Försiktigt drog hon då ut lådan i natt-
duksbordet och såg på revolvern som alltid låg på
sin plats. Stundom tog hon den i handen, men hon
behandlade den varligt och lade sedan åter tillbaka
den och sprang andlöst nedför trapporna, som om
hon trott att revolvern en dag skulle vältra sin svarta
glänsande kropp över golvet och rikta ett straffande
skott mot henne från dörröppningen, medan hon
flämtande flydde i trappan.
Denna morgon, då Bernard så oförmodat kommit
till Ösa, hade hon blivit rädd, emedan hon anade att
hans blotta närvaro skulle påskynda det som hon
visste måste hända. Hon var endast tjugu år, och
det är icke lätt då att besluta sig för att dö. För
Stanny, vilkens tankar alltid arbetade tungt, var det
kanske svårare än för mången annan, som impulsivt
och med ungt hjärta störtat sig i döden.
— Du säger ingenting? sade Bernard lent. Var-
för är du så tyst, Stanny?
Men Stanny kunde inte svara. Då gav brodern
henne en snabb, förvånad blick. Han förstod inte
vad det var med henne. Han fann att hon var sig
olik. Kanske var det bara det, att han nu, utan att
vara medveten om det, saknade den hängivna dyr-
kan, som eljes alltid brukade glänsa i hennes ögon,
då hon lyfte dem mot honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
