Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
— Fröken ursäktar oss ju? sade då Frideborg och
neg litet igen.
Stanny stod och såg efter dem, när de gingo in
i skogen. Bernard vände sig i samma ögonblick om
och nickade åt henne, som ville han säga att det här
var något, som han måste foga sig i och som Hon
ej skulle vara orolig för. Men när de kommit en bit
bort bland det prasslande blåbärsriset, som gick
dem högt över vristerna, Jade Frideborg sin hand
på Bernards arm med en liten mjuk förförisk åt-
börd, som fick Stannys hjärta att plötsligt bulta.
Hon förmådde inte fatta vad Bernard och Fride-
borg kunde ha med varandra att göra. Men hon hade
sett blicken i flickans ögon, då de mött Bernards.
Och det hade varit något av vädjan, men också av
hot i hennes underliga ögon.
Nu såg Stanny att Bernard stannade. Kanske
trodde han att de nu voro så långt borta att hans
syster ej kunde se dem. Frideborg talade ivrigt, Han
svarade kort och häftigt. Och slutligen tycktes han
ta upp sin plånbok och lägga något i hennes hand.
Stanny började hastigt gå framåt. Vad var detta?
Vad hände mellan Bernard och den där vackra unga
flickan? Nu hörde hon Bernards steg bakom sig.
Han sprang ifatt henne.
— Stanny, ropade han flämtande.
Då stod hon stilla:
Bernard skrattade nervöst och försökte ta det från
den skämtsamma sidan.
— Äsch, sådana där jäntor ha alltid så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
