Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
sedan midsommaraftonen. Ett par gånger vid sta-
tionen hade han sett en skymt av henne, men då
alltid vänt bort huvudet, för att hon skulle förstå
att han inte ville henne något mer,
Hon måtte sett hur skrämd han nu blev. Det
gjorde henne ledsen, men genast därefter förtjust.
Hon lade huvudet på sned, och hennes ögon glitt-
rade. Bernard drog Stanny i armen för att de skulle
komma förbi henne, men Stanny, som ännu ingen-
ting anade, sade vänligt:
— Det är visst gott om blåbär här omkring.
— O ja, fröken, svarade Frideborg och log. Men
ingenting är riktigt moget än.
Men när hon fortsatte att stå där framför dem
som väntade hon på något, visste inte Stanny mer
vad hon skulle säga. Då blickade hon upp till
Bernard och förundrade sig över hur blek han blivit.
Plötsligt tog FErideborg ett litet vickande steg på
sina höga klackar och sade till Bernard:
— Kanske jag kunde få tala några ord med löjt-
nanten?
Bernard bet sig i läppen och gav henne en hatfull
blick.
— Det är väl ingenting som inte kan sägas här,
utbrast han.
Men då Frideborg nu gjorde en liten rörelse som
om hon verkligen tänkte säga något, så att Stanny
också skulle få höra på, stötte han omilt till henne
och sade hest:
— Kom med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
