Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
XXX.
Under tiden hade Stanny hunnit in i Ösas park.
Hon kunde inte tvinga sig till att gå direkt upp i
sängkammaren och hämta revolvern. I stället irrade
hon omkring på undanskymda gångar, så att man ej
skulle kunna få syn på henne från fönstren.
En gång gick hon förbi bersån och erinrade sig
då att hennes mor och Tage Ehrencreutz suttit där,
när hon och Bernard gått ut på sin promenad. Men
hon hörde inte några röster från bersån, och då hon
med blekt ansikte tittade in, fanns det ingen där.
Denna dag tycktes den solbelysta parken vara tömd
på människor. Det var en lättnad för henne att
vara ensam. Men denna känsla varade icke länge.
Snart fick hon en förnimmelse av att hon hade
någon i sällskap. Hon kastade en skygg blick åt
sidan, men såg inte någon. Det prasslade bland
löven, som om någon försökt krypa igenom busk-
snåren. En fågel flög upp med en gäll vissling. Vem
hade skrämt honom? Det var någon, det var något,
och detta något var tätt i hälarna på Stanny. Men
vände hon sig om, trädde hon sin knutna hastigt
framsträckta hand genom tomma luften
Då hon upphörde att söka sin förföljare, visste
hon med ens vem det var. Det var den forna oskulds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
