Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
rade ut i något okänt. Från tinningen rann en
strimma blod,
— Vad i djävulens namn ha ni för er? Vad i heta
helvetet är här på färde?
Det var Bernard som stod orörlig en bit från
tröskeln med likvitt ansikte och utvidgade pupiller,
medan förbannelserna fradgade sig på hans bleka
läppar som på en besatt. Då skrek fru Landborg till
igen. Hon släppte sin börda och rusade förbi
Bernard ut genom dörren. Medan hon sprang ned-
för trappan, försökte hon i yrsel knäppa till sin klän-
ning över de vita runda brösten, som endast blotta-
des alltmera för varje steg hon tog.
Bernard var med ett språng framme hos Tage.
Och när han fick se Stanny utsträckt på golvet,
kastade han sig ned bredvid henne,
Tage stod över honom och försökte förklara hur
det hade gått till. Han var orolig att Bernard skulle
fråga honom, hur det kom sig att han befunnit sig
här inne i sängkammaren. Men Bernard frågade
ingenting. Med en darrande åtbörd sträckte han ut
armen och lade mödosamt sin hand över Tages mun.
— "Tyst. Ge er i väg, flåsade han.
Då gled också Tage ut ur rummet. Nere i hallen
fann han en liten grupp tjänare som ängsligt sprungo
av och an. Fru Landborg hade fått ett hysteriskt
anfall, och hennes vilda tjut skallade genom huset,
Bernard lutade sig tätt intill Stanny.
— Lilla syster, viskade han, som om han hoppats
att hon ännu kunde höra honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
