Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
omkring livet på Tage, som låg där som förstenad
blickade hon med ett vällustigt och fuktigt leende av
tillfredsställd brånad bort på sin dotter — knappast
ännu vaknad till besinning så mycket, att hon riktigt
förstod vem det var och utan att lägga märke till
revolvern. Men Stanny såg henne inte längre. Över
det gungande rummet sökte hon åter fånga blicken
i Bernards ögon. Hon tyckte att två par blå ögon
jagade varandra över tapeten.
Tage sprang upp, men han snubblade över mattan
och stupade raklång framåt, och i samma ögonblick
hade Stanny låtit skottet gå av.
Fru Landboörg skrek till. Så brukade hon också
ge ett litet skrik ifrån sig, då en man trängde henne
för hårt mot kuddarna. Så skrek hon också i njut-
ningens högsta extas.
Hon reste sig och gick med smygande steg över
mattan. Tage hade icke stigit upp. Han vågade inte.
När skottet ljöd, hade han trott att det var riktat
mot honom. Stanny hade sjunkit ihop på golvet.
Den rykande revolvern låg bredvid henne.
Isa Landborg tog varsamt upp den. Hon lade den
på bordet och böjde sig över Stanny.
— Jag tror att hon är död, sade Hon med en
underlig låg röst. Kom och hjälp mig.
De försökte lyfta upp henne på sängen, men det
var svårt för dem. Hon var så tung, och deras
lemmar voro matta av skrämsel och famntaget de
nyss njutit. Hennes huvud föll bakåt. Ögonen stir-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
