Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
tröttnat att vänta. Det var också han. När han fick
se Angela, gav han till ett litet utrop:
— Å, jag trodde du misstagit dig om tiden, men
då far jag upp igen.
I hissen, där de stodo mittemot varandra, såg hans
magra oroliga ansikte ned på henne. Angela kände
sig illa till mods. Rodnaden steg upp på hennes kin-
der. Hon önskade att det varit gamle vänlige Benno
Levin som hon fått möta först i stället, Men han var
visst på landet.
Jacob gick före Angela in i sitt rum. Han höll
upp dörren och log lugnande mot henne. Hade han
en aning om varför hon kom? Den blick han nu såg
i Angelas ögon — hade han icke sett den i många,
många kvinnors ögon, när de första gången suttit i
hans mottagningsrum?
Han anvisade henne stolen, där hans patienter
brukade sitta, och slog sig själv ned vid skrivbordet.
Nu såg han nästan skyggt på Angela. Kom han väl
att tänka på Hans von Pahlen och på hur han, Jacob,
försökt lura honom? Tvärtom hade det blivit Hans
som lurat honom. Han hade lovat Jacob sextiotusen
kronor som betalning för att han lägrat Dora, men
Jacob hade räknat med att han skulle lämna honom
beloppet kontant och att ingen skulle få vetskap
därom. I stället hade den illfundige Hans skrivit ut
en check, och till på köpet hade den lurifaxen skjutit
sig, innan han sänt av den, för att riktigt kompro-
mettera Jacob, så att denne inte anständigtvis skulle
kunna ta emot den. Ingen hade heller ifrågasatt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
