Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
i vägen, då hon ibland var nära att falla för frestel-
sen att ila till Thomas och förtro sig till honom.
Han var ju redan far. Han hade en son, som han i
många år vårdat sig om och stritt för att få be-
hålla för sig själv.
Men innerst fruktade Angela att även om Thomas
vetat att hon bar hans barn under sitt hjärta, skulle
detta ändå inte hindra honom från att resa ifrån
henne. Hon var för stolt för att då bedja honom
stanna, men hon ville helst icke utsätta sig för att
behöva göra bruk av denna stolthet.
Denna dag, hans sista i Stockholm, hade han bett
att hon skulle komma till honom framemot kvällen.
Hon visste inte ännu, om hon skulle gå. Å, hon ville!
Hon längtade efter Thomas. Men hur skulle hon
vara stark nog att ej berätta att hon sökt doktor
Jacob Levin?
Nu slog klockan i Johannes. Angela ryckte till.
Det var ju nu redan en halvtimme över det klock-
slag som hon antecknat sig för hos Jacob. Med
hastiga steg började hon gå nedför trapporna —
nedåt stråkvägarna som förde till Norrmalmstorg,
där han ännu bodde kvar i sitt gamla hus i avvaktan
på att han skulle få flytta in i den nyförvärvade
villan vid Floragatan.
I detsamma hon skulle stiga in i hissen hörde hon
någon komma uppifrån. Då dröjde hon med handen
på hissdörren, emedan en aning sade henne att det
var Jacob Levin som kom. Förmodligen hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
