Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
Jacob hade hört jublet i hennes stämma, och han
svängde hastigt om på stolen.
Var hon så glad? Han undrade om hon kanske
skulle gifta sig med den där mannen, men han ville
inte tillåta sig att göra nägra frågor.
— Du är duktig, Angela, sade han.
Han greps av längtan att kunna hålla henne kvar,
Det där skimret i hennes svarta ögon... nej, hon
fick icke gå, Han började med låg stämma ge henne
några råd. Under tiden arbetade det inom honom.
Han fattades av en åtrå till henne, som han icke känt
på samma sätt när han visste att hon var oberörd.
Något av det affärsmässiga och brutala i hans natur
flöt samman med hans känslor. Han löpte ingen
risk nu om han ägde henne. En annan hade redan
ägt henne. Hon bar redan ett barn inom sig.
Och när Angela steg upp och räckte fram handen
för att taga farväl, höll han sig icke längre tillbaka.
Med ett litet ljud som lät som ett odjurs morrande
drog han henne intill sig, och innan hon kunde hindra
honom, pressade han sin mun mot hennes. Hans kys-
sar träffade henne överallt. Hon slet för att bli fri,
och då hans grepp ett ögonblick slappades, kom hon
loss och sprang mot dörren,
— ÄÅ fy! Fy! sade hon med låg röst.
Hennes ansikte blossade. Tårarna runno utför
hennes kinder. Hon sköt sakta igen dörren bakom
sig, Jacob hörde henne vrida upp tamburlåset, och
sedan dogo hennes snabba steg bort i trappan. Och
också Jacobs ansikte blossade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
