Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
XXXII.
När Angela kom ut på gatan, var hon så förvirrad
att hon först inte visste åt vilket håll hon skulle gå
för att komma hem. Hon ställde sig framför ett
skyltfönster och strök med handen över ögonen för
att få bort en dimma av tårar, som gjorde att hon
inte kunde se framför sig.
Jakob Levin! Hur kunde han? Var hon nu en
sådan, som vem som helst tyckte sig ha rätt att ta
i famn? Det hade aldrig fallit henne in att männen
nu skulle se på henne med andra ögon, därför att
en av hennes kroppsdelar förlorat sin oberördhet
och tagits i bruk för det ändamål, för vilket den av
naturen hade danats.
Hon började gå fort. Hon kände sig som en jagad
— som en fredlös som envar kunde skjuta ner. Men
när hon vandrat så en stund, började hennes tårar
torka, och hon lugnade sig litet. Men hon kände
ingen längtan att just nu gå hem.
Hon strövade omkring på gatorna, hörde män-
niskor tala omkring sig, uppfångade skratt och små
glada blickar från förbigående. Då kom den fröjd
hon erfarit, när Jacob först sagt henne att hon skulle
få ett barn, åter över henne. Det blev så stilla och
högtidligt i hennes hjärta. Hön glömde hur Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
