Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
hår, stannade i luften. Det var som om den pekat på
något — varnat någon. Så drog Petra Angela intill
sig.
— Du! sade hon med samma tunna, främmande
röst. Du skall ha ett barn!
Angela darrade till. Och då gick det en skälvning
genom Petras alla lemmar. Det var således sant.
Redan tyckte hon sig förnimma hur det nya liv, som
Thomas väckt hos Angela, sökte sig intill henne.
Och hon slog sina armar omkring Angela och lyss-
nade andlöst. Kom icke som långt, långt bortifrån
det svaga tickandet av ett nytt hjärta? Hon visste
ju att det var omöjligt, men hon tyckte att rymden
sorlade av detta hjärta — att etervågorna satte sig i
rörelse av dess slag. Så släppte hon hastigt Angela
och rätade på sig.
Hon sade:
— Kom ihåg att han ingenting får veta. Han
skulle ändå inte bry sig om det. Han är inte värd det.
Angela gav henne en ängslig blick.
— Men Petra, invände hon svagt, Thomas börde
väl åtminstone ha reda på det. Jag tänkte säga
honom det i kväll. Jag skall gå till honom, det har
jag ändå lovat.
Men Petra skakade på huvudet.
— Du går inte till honom, sade hon hårt.
— &, Petra!
— Nej!
Så började hon viska, och Angela måste böja sig
fram för att uppfatta hennes ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
