Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
hur hon skulle kunna träffa hans ömma punkt —
hans lönnliga sår. I månader skulle hon nu stöta
kniven i det såret! Kanske hösten, den värsta års-
tid Adéle visste, ändå skulle komma att få sina
förströelser, sin spänning.
Hon tänkte svara honom, men i detsamma vack-
lade hon baklänges för en stöt av sin mans kropp.
Hon grep om bordskanten som hon snubblat vid
och gav till ett kort tjut, men föll inte. I nästa
ögonblick var Tord ute genom dörren. Hon hörde
hans steg avlägsna sig. Han hade inte slagit till
henne, som hon först trott. Han hade blott i sin
förtvivlan gripit så hårt om låset att det sprängts.
Det var det knakande ljudet — ett ljud som av ett
pistolskott — hon hört i samma nu som hon slun-
gats hän mot bordet.
Adéle stod en stund och stirrade på den förstörda
dörren.
I natt ligger jag däruppe, for det genom hennes
utbrända hjärna.
Hon gick ut i förstugan och blev stående i
tankar framför det röda draperi som hängde för
öppningen till den smala trappan. För nära två år
sedan, då predikanten farit ifrån henne, hade Adéle
sytt och satt upp det där draperiet. Däruppe i
rummet med himmelssängen hade hon genom Josef
Wahlbom under långa sugande nätter blivit delaktig
av en kärlekens vällust och en extas hon icke trott
att hon någonsin skulle få erfara. I ett instinktivt
begär att skydda denna helgedom för obehörigas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
