Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Tords fingrar kramade om dörrvredet. Nej, han
fick inte slå. Fast när han nu såg hennes magra
strupe röra sig upp och ner liksom pumpande i
takt med de djävulska fräckheter den slungade ut
om hans älskade Petra, fick han ett starkt begär
att göra sina händer fria så att de kunde med kraft
sluta sig om denna fågelhals. Men han behärskade
sig, Hans hand bände och slet i låsvredet. Hans
raseri sprang ända ut i fingertopparna. Det spräng-
de vid nagelrötterna som om naglarna ville värka
sig ut ur dem. Hon måste hindras att tala så om
Petra von Pahlen! Han sade lågt:
— Du med din predikant! Du har väl aldrig
glömt honom redan? Det är ju bara två år sedan
nu. Varför reser du inte upp till Stockholm och
hälsar på honom? Jag har hört att han predikar
där i Jerikokapellet och samlar mycket kvinnor om-
kring sig.
Adéle flämtade till litet. Tord brukade inte hän-
tyda på att han vetat om hennes förhållande med
fripredikanten, Och ändå var hon säker på att han
till och med då, medan det varade, hela tiden vetat
det. Var han kanske ändå svartsjuk? Den plötsligt
uppdykande tanken gjorde henne triumferande glad,
men den sjönk hastigt undan, när hon såg hän på
Tord. Nej, på henne var han helt visst inte svart-
sjuk och hade väl aldrig varit det. Nej, det var
blott nämnandet av Tage Ehrencreutz” namn som
gjort honom uppbragt. Han hade inte varit ond
nu på länge, Nu hade hon kommit underfund med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
