Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
att tiden stått stilla. Ingenting hade hänt under
alla dessa år. Hon vär densamma, Petra, astrarna,
Eka voro desamma. Och ljudet av den stora vägg-
klöckan, som nu slog sju klingande slag därnere i
salen, hade precis samma hemlighetsfullt ropande
röst som den haft i Angelas barndom, då hon ibland
förskräckt kunde vakna om nätterna vid klockans
slag, som om en främmande i mörkret ropat hennes
namn.
Angela vände sig mot fönstret. Genom en
springa i rullgardinen kom solen in, En stråle av
ljus gungade lätt fram mot Angelas säng. På väg-
gen träffade den en av kristallkronans prismor.
Angela såg hur det däruppe i taket tändes en
stjärna som ett ögonblick strålade i alla regnbågens
färger. Och Angela låg stilla med en djup förnim-
melse av frid. Det var som om hela hennes värld
lagt sig till ro under denna overkligt skimrande
stjärna. Hade tiden verkligen stannat? Var hon
åter barnet Angela som vilade här och med en
känsla av fröjd väntade på vad födelsedagen skulle
bringa henne?
Ännu smekte natten och drömmarna hennes
panna. Denna frid varade. O, den varade! Angela
förde handen sakta mot tapeten och följde en grön
stjälk som lät en rosenknopp spricka ut. Rosor,
blad; stjälkar. Var hon icke i en berså, där sol-
skenet försökte tränga sig igenom lövverket och
lät fläckar av ljus och skugga brytas i sanden
under hennes fötter? Hon hörde Johan von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
