Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
vilade... Var det inte så människorna snart skulle
se på henne? Skulle de inte knuffa till henne med
hårda knogar och bita med smala läppar, lika Adéles?
Hon är en häxa, jag kan inte undgå henne,
tänkte Angela som så många gånger förr.
Hon såg ut över vattnet. Svanens vinge vilade
inte längre beskyddande över en skön värld. Vatt-
net slog redan i skum mot strandens stenar. Förde
icke vågorna med sig dun och brutna vingpennor
från en sårad fågel som nyss dolt den soliga tysta
morgonen under sina vingar?
— Jag träffade brevbäraren nyss, sade Adéle.
Det var ett brev med utländskt frimärke till dig
bland posten.
Då gjorde Angelas hjärta ont. Thomas hade så-
ledes skrivit, och denna onda kvinna hade vänt
hennes brev mellan sina händer!
— Det är min födelsedag i dag, sade Angela
tonlöst.
— ÄÅ visst ja, ropade Adéle då med tillgjord
älskvärdhet. Hur kunde jag glömma mig så, fastän
Tord påminde om det i går kväll? Han är alltid
så mån om att jag skall lyckönska hans älskade
fröknar von Pahlen på deras högtidsdagar, Jag
har den äran att gratulera då.
— Tack, kom det kvävt från Angela.
Så reste hon sig med svårighet. Allting dansade
runt för henne, Sjön hävde sig upp mot himlen,
och mellan sjön och himlen öppnade sig en svart
käft som ville sluka henne i en munsbit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
