Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
obevakade ögonblick snabbt huggit in på varje
lockande byte, alltid tagande den största biten för
sig.
Det var dunkelt inne i ladugården efter solske-
net därute. Men från kornas ryggar och länder
lyste blankt och brunt, och stänk av detta gyllen-
bruna skänkte sin färg åt dunklet och kom det att
på ett mystiskt vis skimra.
Gotthard spatserade med spända vador bredvid
Angela.
— Vi ha just fört en ko till tjuren, underrät-
tade han henne med sänkt röst. Det är faktiskt
ganska poetiskt, skall du tro. Här står tjuren och
längtar efter något riktigt gott i koväg. Den bölar
till så väggarna äro nära att rämna. Så kommer
ladugårdskarlen med en liten rar kokvinna till
honom. Hon formligen rinner av kärlek. Brunst
heter det ju — när det är fråga om djur. Jag
tycker om när djuren älska varandra, Det verkar
så riktigt, så ärligt, och utan sentimentalitet. Inte
sant?
— Så är det väl, sade Angela, fast hon aldrig
sett någon ko föras till tjuren.
Men hon tyckte inte om när Gotthard berättade
det för henne — sökande göra det så lockande —
som ville han dela med sig åt henne av sin syn
nyss, Det var som något slags indirekt exhibitio-
nism, Thomas Meller hade berättat för henne om
sådant, och hon trodde inte längre att Gotthard var
så frisk. Och var han naiv och barnslig, behövde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
