Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
han säkert inte vara obesmittad och oanfrätt för-
denskull.
Inne i ett litet bås knegade en späd kalv om-
kring på skälvande, skrangliga ben. Angela stan-
nade och mötte kalvens ögon. De hade en outsäg-
ligt mild blick. Det var som om kalvens lilla pensé-
bruna sammetssjäl velat förena sig med Angela.
Angela sträckte fram handen, och genast slickade
en vass tunga hennes hud.
Hon såg sig omkring. Alla dessa långsamt tug-
gande käkar, kornas ögon som blundade eller med
himmelsk ro tittade framför sig, den lilla kalvens
tunga som slickade hennes hand varm, ja själva
den starka lukten, som stod omkring alla dessa
kroppar, gav henne en primitiv känsla av jordisk
frid och jordisk njutning, ätandets och sovandets
och det stilla slickandets njutning.
Men denna känsla varade icke länge. Angela
fick plötsligt syn på tjuren. Hon drog hastigt sin
hand från kalven. Där stod tjuren mäktig och bred
över bogen och sneglade på henne med rödkantade
ögon. Han vred sig åt Angelas håll och böjde
huvudet framåt som om han velat stöta till henne.
Han såg ond ut: en urkraft som man inte kunde
bönfalla om förskoning, en väldig retad Gud också,
som inte kände till någon barmhärtighet, Och
Angela, som ju ändå sedan sin barndom gått i
ladugården utan att vara rädd, fattades i detta
ögonblick av en oförnuftig hetsig ångest inför
tjuren, som hon inte kunde behärska.
7 — v Krusenstjerna, Bröllop på Ekered.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
