Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
själv föda. Hon rynkade ögonbrynen. Hon hade
trott sig stå högt över djuren, en ande som skulle
skänka liv åt en benådad varelse med ögon som
himmelens stjärnor. Nu var det som om någon
fört in henne i ett bås. Var hon själv annat än
en ko med tigande bruna blickar, ett djur, som
bestigits, som givit sig åt urkraften och befruktats
och skulle yngla med den?
Hon hörde inte att Gotthard nalkades henne. Han
smög sig fram på den mörka gången. Handflatorna,
som nyss smekt tjuren och som ännu glänste av
djurisk svett, hade han vänt uppåt. Fingrarna
krökte sig litet som om de längtade att gripa tag
i något. Det fanns icke en människa mer än de två
i ladugården, Angela såg med ens upp och mötte
Gotthards glänsande blickar.
— Vad vill du mig? skrek hon till och vacklade
bakåt mot kalvkätten.
Men det var redan för sent. Gotthard hade slagit
sina armar omkring henne.
— Tyst, mumlade han.
Hon stirrade med vidöppna ögon mot honom.
Hans ansikte hade blivit henne främmande, Också
han var ett djur, en tjur med blänkande ögonvitor
och saliv som rann ur mungiporna,.
Han for med sin mun över hennes ansikte som om
han vädrande luktat på det. Hom försökte slita
sig lös, men då tryckte han henne endast närmare
intill sig. Nu lade han en hand över -hennes bröst
som reste sig under den tunna klänningen. Och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
