Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Gotthard, som inte lagt märke till hur Angela
börjat darra, sade lätt:
— Kom, så gå vi fram och klappa den man-
haftige älskaren.
Han gick ett par steg framåt och vände sig om.
Men Angela stod kvar. Hennes hand hade farit mot
hjärtat, som om hon velat skydda det för en dödlig
fara.
Då gick Gotthard tillbaka.
— Är du rädd? frågade han.
— Kan han inte slita sig? viskade Angela.
— Änej! Se här!
Gotthard sprang fram till tjuren. Med sina
långa händer strök han utefter tjurens svettiga
sidor. Då gick det en skälvning genom den mäktiga
kroppen. Och med ens fylldes hela ladugården av
hans röst, som lät som vanvettig.
Angela slog händerna för ansiktet. Ja, hon var
rädd, och hon skämdes över att visa sig sådan för
Gotthard. Hon visste inte vad det kom åt henne.
Hon kände en stark svindel. Det var som om genom
tjurens röst hela naturen ropat på henne, Livet
självt hade stigit in i den dunkla ladugården. Livet
som ständigt brann av längtan att älska och föda
och älska igen, till dess hela jorden vimlade av små
nyfödda kroppar, som kalvens där, med skrangliga
ben och stora oformliga huvuden. I denna stund
steg en frän dunst upp från den kokande jordens
livmoder. Den trängde in i Angela! Angela, jor-
dens tjänarinna, jordens kved, som var beredd att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
