Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
och såg på Angela, som arbetade ivrigt som om
hon varit rädd att ej hinna bli färdig innan den
stora tilldragelsen. Petra slöt och öppnade då sina
händer, som om hon velat pröva dem, om de vore
mäktiga att lyfta och bära bördan av ett barn i
denna kvalda värld. Hon kände ett oerhört ansvar.
Men ansvaret gjorde henne endast mera stark och
tillitsfull. Det pånyttfödde henne. Hon sade sig
att hon icke längre räknade med sig själv som
kvinna. Hon var ingenting, utom i samband med
den unga modern Angela. För sin egen del hade
hon icke längre några önskningar. Hon skulle väl
för alltid förbliva bara en gammal fröken i män-
niskornas ögon, men det log hon åt. Sådana aftnar
då hon satt där och prövade sina händers styrka
förnam hon hur den forna Petra, så helt kvinna med
en kvinnas förhoppningar och begär, gled ifrån
henne. Och något annat — en annan växte sig
fram. Denna andra unga nya varelse var här nu
i Thomas’ ställe. Och hennes önskan att beskydda
Angela, hennes längtan att hjälpa henne gjorde att
Petra ibland nästan kände sig som Angelas man.
Därför prövade hon också sina händer, Därför fingo
hennes mörkblå ögon en varm djup blick, då de
vilade på Angela. Och dessa stunder blev hon för-
underligt stark. Hon var närapå en ung Guds jäm-
like så. Ingen skulle få taga Angela ifrån hennes
famn, I hennes famns mjuka gömme skulle Angela
och det lilla barnet vila trygga. Storm och oväder
skulle Petra stå emot — för deras skull. Hennes
muskler skulle aldrig slappna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
