Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Men kände hon en frestelse att bli övermodig och
alltför stolt över denna nya duktiga människa som
växte fram ur hennes gamla skröpliga skal, kunde
hon plötsligt darra till, då Angela lyfte sina ögon
eller mötte hennes. Det var en ödmjuk godhet där
som spred sitt skimmer omkring Angela under
denna tid. Och när Petra mötte hennes blick, blev
också hon ödmjuk och visste att utan Angelas egen
sega vilja skulle hon trots sin nyvunna styrka inte
kunna hjälpa henne. Det var Angela som skapade,
det var Angelas kropp som arbetade, det var
Angelas modiga själ som höll allt uppe. Och då
lade Petra sin arm omkring Angelas axlar och lät
sitt huvud sjunka så djupt att det vidrörde Angelas
knän. Och där, där tätt intill Angelas sköte, där
upphörde Petras tankar att dunka och slå mot tin-
ningarna. Hon var icke man, icke kvinna. Hon
var ett liv som ännu icke känt den omgivande värl-
dens kyla och skuggor svepa omkring sig. Angelas
sköte var mjukt och gott att vila vid. Det var hela
jordens källa. Det var också roten till allt levande
och växande. Nya släkten skulle slå ut i blom. Hela
världen skulle blomma ut i vild skönhet från en
liten plats i Angelas sköte. Och Petras syssla var så
liten att den knappast kunde skönjas. Kanske var
hon en trädgårdsmästare — bara en fattig trädgårds-
mästare som fått sig detta särskilda träd anförtrott.
Och då kunde Angela låta sin hand glida över
Petras hår som om hon redan blivit mor och Petra
nu var hennes barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
