Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Så växlade Petra på en enda kväll flera skep-
nader — kvinna, man och till sist ett vilande barn.
Men aldrig släppte hon den föreställningen att hon
i allt detta var Angelas enda fattiga skydd. Och
om Angela så bara frågade henne till råds om en
söm eller hur hon skulle klippa till ett plagg, fylldes
Petra av en öm och outsäglig glädje. Deras händer
snuddade vid varandra, när de böjde sig över arbe-
tet. Och Petras händer fumlade ibland bara av ett
begär att komma nära Angela och för att med en
ilning av lycka få känna Angelas svala fina hud
mot sin.
När Petra och Angela ätit kväll, brukade de ta
sig en promenad på gårdsplanen. De vandrade fram
och tillbaka inom ljuscirkeln från den starka elek-
triska lampan som arrendatorn låtit sätta upp utan-
"för glasverandan, Gruset blänkte då vitt i skenet
från den elektriska lampan. Och runt omkring
denna lysande cirkel kröpo skuggorna hotfullt ner-
hukade likt utskickade onda människor från en ond
kämpande och döende värld, som endast väntade på
att få kasta sig över de två därframme. De gingo
arm i arm, eller lade Petra sin arm om Angelas
skuldror. De samtalade lågt med varandra.
När stjärnorna brunno uppe på himlen, stannade
de och sågo dit upp och pekade ut Karlavagnen och
Vintergatan och många andra stjärnbilder som
Petra visste namnen på. Och åter var denna lilla
trånga cirkel en ö, till vilken inga andra än Petra
och Angela kunde komma. De voro ensamma med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
