Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
honom? Hon hade ju inte givit honom något hopp.
Men i hemlighet hade han ändå närt sig med detta
hopp, som nu syntes honom vansinnigt. Hon hade
låtit en annan äga sig. Det hade hon ju själv sagt
honom. Men denna Petra såg inte ut att kunna
tillhöra någon man, Så stolt hennes nacke höjde
sig! Vad hade hennes liv fått för nytt innehåll?
— Du har förändrats, sade han lågt.
Då log Petra och lyfte sina händer.
Men Tord såg bara de kalla skuggorna som
kröpo utefter väggarna. Världen var full av dem.
Hade inte en skugga tagit honom själv fången,
just nu i detta ögonblick när Petra lyfte sina hän-
der utan att närma dem till honom?
— Jag önskar bara att vi skulle vara vänner,
sade Petra igen,
Hennes röst hade fått ett bedjande tonfall.
— Du vet inte hur mycket du betytt för mig,
sade då Tord bittert. Jag fick glömma Adéle. Du
hjälpte mig att hålla livet samman.
Petras leende slocknade. Hon såg sig omkring
i det kala rummet och kände att hon frös.
— Och kän jag inte nu hjälpa dig med att vara
din vän? frågade Petra sakta.
Men när Tord teg och såg ned i golvet, fortsatte
Petra ivrigt:
— Minns du att du i somras, när jag var här
nägra dagar, sade mig att jag en gång skulle
komma tillbaka till Eka? Och du försäkrade mig
att den gamla kära gården och träden i parken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
