Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
röst än hon själv visste om. Tord lystrade till.
Med tunga steg kom han över golvet fram till
Petra. Han slog sig ned bredvid henne och bet
sig i läppen, Så vände han bort ansiktet.
— Varför kunna vi inte vara vänner? sade
Petra. Vår vänskap för varandra kunna vi ju inte
ha förlorat. Det var det jag ville säga dig. Vi stå
inte ut med att gå här på Eka och ständigt und-
vika varandra. Båda älska vi ju det gamla stället.
Vi ha mycket att rådgöra om för dess skötsel. Vi
måste träffas som förr...
— Men ingenting är som förr, sade Tord för-
tvivlad.
Och han beslöt sig äntligen att se på Petra. Då
förvånade han sig över att han inte förut varsnat
att hon förändrat sig. Det var inte den Petra han
en gång hållit i sina armar och varit nära att äga.
Det var en frimodig, stolt blick i hennes ögon.
Fast hon nu talade om att de skulle bli vänner och
rådgöra med varandra om allt de hade gemen-
samt, såg hon ändå ut som om hennes tankar voro
borta i något annat — i något Tord inte kände
till. De hade inte längre något gemensamt som
förr.
Jag har kysst henne, tänkte Tord igen, fast nu
vredgat. Men mina kyssar ha inte lämnat några
spår.
Det steg upp något tjockt i halsen på honom.
Hur hade han kunnat vara så enfaldig att tro
att Petra en gång skulle komma tillbaka till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
