Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Betty knep honom i armen, då de gingo uppför
trappan. Den hade en mjuk tjock matta, så att deras
steg inte hördes, Ledstängen blänkte, mässingen
blänkte. Genom ett färgat fönsterglas droppade
solen in och bildade förgyllda eller hetsigt gröna
rutor på mattan.
— De niga så djupt för dig, sade Betty, Du är
den högsta makten här. Det märks granneligen.
Då glömde Jacob Levin strax sin värdighet och
att han måste verka upphöjd och lyft över alla
känslor såsom en man den där red ut stormarna för
mer än hundratals människoöden. Med ett egen-
domligt barnsligt och trånande leende slog han med
ens armarna om sin syster.
— Du förstår mig som ingen annan, mumlade
hän hänryckt, som om han inte själv förrän nu
förstått det. Jag har snart nått toppen.
Men han talade som en liten pojke talar, då han
visar stora syster sina framsteg.
I detsamma öppnades dörren, och en sjukskö-
terska gick förbi dem nedför trappan. Jacob hann
nätt och jämnt släppa Betty, och han ångrade genast
att han visat sig rörd. Vad skulle personalen tro?
Rak i ryggen fortsatte han uppför trappan och
höll upp dörren för Betty.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
