Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Det hade gått upp för henne att Stellan alls
inte betraktade hennes nakenhet som väl en vanlig
man skulle ha gjort det. Det var inga tillbedjande
eller begärfyllda blickar han kastade på henne.
Hon kände sig — ja hon kände sig inför honom som
om hon varit tillsammans med en flicka.
Stellan hade föreslagit henne att hon skulle sitta
för honom. Mycket hade han gjort det för att reta
sin mor Lilian som sagt upp Frideborg, men också
av ett slags slapp beundran för flickans sällsamma
fägring. Agda, vars skönhetstyp ägde något på-
fallande befryndat, men verkade allvarligare och
ädlare och i regeln också företedde ett mycket mil-
dare och lugnare uttryck, hade han nu målat så
ofta att han tröttnat på henne. Men eftersom
Frideborg ej längre hade någon bostad, hade han
fört henne samman med Agda, och Agda hade låtit
Frideborg bo hos sig nere på Gamla Kungsholms-
brogatan så länge. Ibland kom Agda och hämtade
Frideborg, och då granskade Stellan dem nyfiket
som om han hoppats att han skulle komma på spå-
ren något fräckt och oanständigt i de till färg och
drag så besläktade, men till uttryck och väsen så
olika unga flickornas förhållande till varandra. De -
kände hans blickar och rodnade utan att veta varför,
Frideborg som var över fyra år yngre än Agda,
som nu fyllt tjugufem, beundrade henne på sitt
fladdrande, fågellika vis, Ibland om kvällarna
kröp hon tätt intill henne och kysste henne blygt
— små snabba, rädda kyssar, som hade en söt smak.
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
