Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Agda skrattade då åt henne, men hyste ett ömsint
medlidande med henne därför att hon visste att
Frideborg väntade en liten.
Frideborg kände sig så trött denna dag. Oupp-
hörligt föll hon ur sin pose och rätade upp sig igen
på ett ansträngt och för Stellan ingalunda inspire-
rande sätt. Han blev alltmer förargad och till sist
nästan ilsken. Men hon satt i tankar och märkte
knappt hans missnöje. Flera gånger hade hon nu
utan att säga vem hon var ringt upp till Landborgs
och frågat efter löjtnant Bernard. Härom dagen
hade en tydligen ny tjänstflicka givit henne den
upplysningen att löjtnanten nu var i staden. Kanske
hade han åter blivit förflyttad hit och skulle stanna
här. Frideborg måste träffa honom. Hon hade
inga andra förtjänster än de småbelopp hon erhöll
på att sitta modell för Stellan och vilka hon ofta
hade ganska stor svårighet att få ut, då Stellan
själv hade ont om det och dessutom gärna ville
inbilla henne att det skulle vara mycket fördelakti-
gare för henne att ha dem innestående hos honom
»så att hon inte skulle gå och slarva bort dem».
Även om så inte hade varit, skulle hon ändå ha
förstått att den snåle Stellan aldrig skulle gå in
på att låna henne ett öre. Så mycket hade hon lärt
känna honom, medan hon varit kanslirådinnan
Lilian von Pahlens husjungfru.
Hennes hätska funderingar på att hämnas på
Bernard hade alltmer sjunkit undan för en hjälp-
lös förtvivlan. Vad skulle hon ta sig till? Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
