Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
ifrån sig. Han reste sig och stampade i golvet
hysteriskt som en ung flicka, när hon vissa dagar
i månaden inte känner sig riktigt väl till pass.
Hans gälla röst väckte Frideborg ur hennes tankar.
Hon spratt till, och hennes schal gled av henne.
Hon försökte fånga den i flykten, men den ormade
sig ned efter hennes vackra kropp och lämnade
henne naken och rysande uppkrupen på den höga
stolen,
— Ge fan i att åma dig så mycket, kan du inte
sitta stilla?
Stellan räckte henne ursinnig schalen.
— Du är ingen modell, du är bara en piga, väste
han elakt.
Då brast Frideborg i gråt. Hon grät, på nytt
inkrupen i schalen som en stackars snigel i
sitt hus. å
Stellan såg upp. Vad tog det nu åt henne? Det
misshagade honom egentligen inte alls att hon grät.
Han hade visat sin mäåkt, och nu var hon väl rädd
för honom. Fnittrande gick han fram till henne
och lyfte på en flik av schalen.
— Du är bara fånig, sade han.
Men hon drog åt sig sidenet och vätte det med
sina tårar. Han grälade:
— Förstör i alla fall inte min dyra schal. Ge
fan i det där, säger jag dig.
Då försökte Frideborg att torka sina tårar. » Var
inte fånig!» »Ge fan i det där!» »Förstör inte
schalen!» Sådana ord förstod hon. Hur hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
